Det var i Östersjöns iskalla vatten som Joel Phersson och Erik Gardell träffades. Iförda neopren från topp till tå och med den hårda vinden piskande i ansiktet började de samtala medan de guppade upp och ner på sina surfbrädor. Det visade sig snart att de inte bara delade passionen för surf utan även för arkitektur.

– Ju mer vi lärde känna varandra, desto tydligare blev det att vi hade precis samma tankar. Vi tycker båda att det är oerhört viktigt och spännande att se till en plats historia och miljön den befinner sig i. Vår främsta strävan att göra hus som smälter samman med tomten det står på.

Det här förhållningssättet till miljö och arkitektur gjorde att entreprenören Joachim Kuylenstierna, som köpt ett gammalt kalkbrott, lät Erik Gardell och Daniel Heilborn, som under flera år hade brutit sig in på just det området för att surfa, utforma en detaljplan för Bungenäs – det gotländska kalkstensbrottet som de senaste åren fungerat som träningsmark för militären.

– Jag hade stor respekt och kännedom för platsen och delade Joachims dröm om ett annor­lunda semesterparadis, utan bilar, vräkiga villor eller identitetslösa radhus, säger Erik.

Så de satte igång att mäta ut 110 tomter på Bungenäs. Och när arbets­belastningen visade sig vara för stor kom Joel in. Tillsammans med Joachim startade Erik och Joel sedan Skälsö arkitekter.

I Fårösund har Skälsö arkitekter ett sommarkontor i en 800 kvadratmeter stor byggnad, som bland annat nyttjas av formgivare och konstnärer på besök. Kvällstid samlas alla och äter middag tillsammans. ”Där uppstår kreativa samtal som för vår arkitektur framåt.”

Ligger vindarna rätt smiter grundarna Joel Phersson och Erik Gardell till Bungenäs för lite surf.

I dag utgörs en stor del av kontorets uppdrag fort­farande av Bungenäs. På de cirka 110 tomterna har de hittills färdigställt ett tiotal hus, varar två tillhör dem själva. Ytterligare 25 är på gång. Anledningen till att det är just Skälsö arkitekter som ritat de flesta av områdets hus är simpel:

– Vi har levt här sedan det började och vi har dessutom gjort detalj­planen, så det är naturligt att folk kommer till oss. Tomterna är väldigt speciella och vi har gjort en väldigt strikt detaljplan där man måste förhålla sig till naturen och till de bunkrar som finns. Det kan vara svårt för en vanlig mäklare att visa tomterna på ett bra sätt. Så vi har valt att själva sälja och visar och förklarar tomterna för presumtiva kunder. Och när de sett vår entusiasm får vi ofta chansen att göra projekten hela vägen, säger Erik. Joel fyller i:

– Bungenäs marknadsförs ingenstans, utan oftast hör folk talas om en restaurang som ligger i ett kalkbrott. Många av dem blir nyfikna, åker dit och väl där blir de helt hänförda och brukar då klura ut att det finns tomter också. På den vägen är det. De gillar vad de ser och vill ha något liknande.

Etableringen av kontoret har gått undan, förutom upp­dragen på Bungenäs så har Skälsö arkitekter i dag kunder över hela Gotland samt på fastlandet. Och drömmen är att i framtiden kunna arbeta över hela Europa och kanske även i USA. ”Ett kontor i Kalifornien vore inte dumt.” Något som inte känns orimligt med tanke på företagets utveckling. I dag är man sex anställda och förutom att rita villor och fritids­hus så renoverar de även större byggnader, ritar inredning till stora restauranger samt föreläser på de stora arkitekturhögskolorna.

– Vår speciella filosofi och vår typ av hus gör att folk blir nyfikna. Vi förhåller oss alltid till det historiska på vårt eget sätt, att man jobbar kring en historisk kontext behöver inte innebära att man imiterar något gammalt utan det kan lika gärna betyda att man håller sig till en dovare färgskala. Vi har ofta ett modernt formspråk men skapar ändå något som smälter ihop med miljön.

Skälsö-gänget trivs utomhus. Från vänster: Sofia Nyman, Erik Gardell, Joel Phersson, Lisa Ekström och Mats Håkansson utanför sitt kontor.

Industrilokalen hade stått orörd sedan 70-talet. ”När vi kom hit hängde det kvar kläder, namnskyltar och tidningar. Som i en tidskapsel”

Skälsö har i dag två kontor, ett i Visbys innerstad där Erik och Joel båda bor, och ett annat som ligger ett stenkast från Bungenäs uppe i Fårö­sund. Fårösundskontoret är beläget i en gammal industrilokal på 800 kvadratmeter vid hamnen och Skälsö arkitekter nyttjar cirka 60 av dessa, resten hyrs ut till olika hantverkare och kreatörer.

– För bara några år sedan var det total misär här. När militären lämnade området försvann de flesta arbetsmöjligheterna. Kommunen lovade att försäkringskassan skulle flytta dit men inget hände. Joachim köpte upp delar av hamn­området och tillsammans med andra entreprenörer har han sett till att detta är en levande plats full av kreativitet och ambitioner.

För Skälsö innebär detta att de själva kan gå ner till plåtslagaren eller snickaren och prova nya idéer.

– Det ger oss en särskild insyn i byggnadsprocessen som gör att vi bygger smarta hus och att vi kan hålla kostnaderna nere.

Det extra utrymmet innebär också att de kan låna ut lokaler till konsthantverkare de gillar.

– Under de månader vi är här uppe är det ständigt olika kreatörer på kontoret. Snickaren Kristoffer Sundin har gjort möbler, bland annat till Bungenäs matsal, mattproducenten Oyyo har skissat samt tagit sina pressbilder här. Tack vare att vi inte sitter i en urban miljö kan vi ha den här extra ytan som gör det möjligt för oss att alltid vara i ett inspirerande och kreativt sammanhang. På kvällarna samlas alla och äter middagar tillsammans eller tar en av militärbilarna och åker på utflykt eller surf.

Allting började med Bungenäs, det före detta militärområdet och kalkbrottet där grundarna Erik och Joel flera år brutit sig in på för att surfa.

Färgskalan som har använts i Bungenäs samt på kontoret i Fårösund är stillsam och ödmjuk, precis som landskapet runtomkring.

Skälsö arkitekters projekt vill visa respekt för historia och kontext. De färdiga husen och utrymmena ger ett fotografiskt intryck.

Utanför kontoret syns spår av denna kreativitet. Textilkonstnären Ingela Nilsson har använt gamla rep som de tidigare ägarna har lämnat kvar och skapat vackra konstverk som välkomnar besökarna.

– Vi får ständigt nya konstnärliga intryck. Vilket i sin tur gör att vi skapar kreativa lösningar och har många kreatörer som beställare, säger Erik.

– Det ger oss ännu mer inspiration. Vi diskuterar arkitektur med Andreas Kleerup eller Titiyo, för att de är våra beställare. På det sättet utvecklas vi på ett annat plan som är extremt drivande. Vi har ett socialt nätverk som är outstanding tack vare Gotland och surfen och att vi är de vi är. Och på tal om det – ska vi inte ta Volvon och åka ner till stranden? Det ser ut att bli bra surf i dag …

Hans farfar jobbade som träbåtsbyggare utanför Arvidsjaur och tittade under hela dagen från sin verkstad ut mot en horisontlinje.

– En vy som han aldrig tröttnade på, säger Mattias Stenberg, som även kommer ihåg att han som barn tyckte att det var en obegriplig fascination.

Hans mamma jobbade som flygvärdinna och ett tag även som skodesigner i New York. När hon så småningom återvände till Sverige fick hennes kreativitet utlopp vid vävstolen. Att skapa och behöva kunna fixa med allt för att klara genom vardagen fick Mattias med sig från denna norrländska barndom. Den tioårige Mattias ville bli arkitekt, men efter ingenjörsexamen på KTH i Stockholm drev livet honom först mot en karriär inom medicinsk teknik och senare som managementkonsult.

– Jag jobbade med tekniska lösningar för konstgjorda hjärtan och effektivisering av produktutveckling när jag en dag insåg att jag inte hade hamnat rätt.

Men var det inte synnerligen meningsfullt att rita hjärtklaffar, mycket mer än att rita en ny stol?

– Inte för mig, inte där och då och inte i det långa loppet. Och när jag blev tillräckligt gammal för att kunna tänka framåt och dra ut min egen utvecklingslinje lite längre mot horisonten insåg jag att jag måste sadla om. Tioåringen i mig vaknade till liv och jag gick tillbaka till arkitekturen.

Mattias Stenberg utanför kontoret. Trappan i plåt har han givetvis ritat själv. ”Den fungerar mer som en möbel. Nyligen när vi hade 70 personer på garden party satt minst tio stycken oavbrutet på trappan.”

Mattias hoppade av karriären som ingenjör och startade om helt och hållet. Inredningsintresserade har mött honom sedan 2012 som mannen bakom möbler som puffen Carry on och lampan Demi lamp. Han har ritat ett antal hus och mängder av inredningar. Och för två år sedan blev han och sambon efter många år i lägenhet äntligen med eget hus, en funkisvilla på Stora Essingen i Stockholm, som ligger högt som en borg och bjuder på inte mindre än tre balkonger och terrasser över helt hisnande utsikter över Stockholms inlopp, hela vägen till Kungshatt och bort mot Essingebron på andra sidan.

– Jag och min fru Anna föll verkligen i farstun för det här huset, säger Mattias, som egentligen kanske hellre hade velat rita sig ett eget hus.

Ett helt sprillans nytt. Men nu bedårade denna funkispärla från 1934, som samma ögonblick som man träder in genom ytterdörren ger glimtar av den förföriska utsikten man kan ha från vardagsrummet. Och från tv-rummet en trappa upp, och från sovrummet ännu en trappa upp. Och från tre olika utsiktsplatser i trädgården.

– Fast trädgården kom vi ju inte in i, konstaterar Mattias. Jag brukar jämföra med Ethan Hawke som fick hugga sig fram i en sådan övervuxen tomt i Dickensfilmen Great Expectations.

På den första våningen av trädgården blommade en höfthög sommaräng och sedan kom någon form av urskog där ingen hade vistats på flera decennier.

– Vi grävde fram tre fullvuxna, minst 50-åriga äppelträd, bland annat.

Köket består av Ikeastommar och specialsnickrade fronter från ett snickeri i Strängnäs som Mattias har jobbat med i flera år. Här finns väldigt mycket för­varing. ”Här fick inte huset bestämma allt, utan vi frångick den ursprungliga planlösningen med ett mindre arbetskök. Vi tillbringar väldigt mycket tid i köket och gillar verkligen att laga mat.”

Matsalen ligger i direkt anslutning till köket. Matbordet och bänken är prototyper, gjorda av Mattias, som efter att ha funnits hos Olby design nu byter producent. Matta Bolon.

Från vardagsrummets soffa kan man titta hela vägen bort till Kungshatt. Ibland åker Cementabåten förbi mitt i natten. ”Jag trivs verkligen med att bo bredvid en riktig farled, en E4 på vatten”, säger Mattias. Soffa, Bolia, bord egentillverkat, puff Carry on av Mattias för Offect.

Nu är detta bara två år sedan. Och förutom trädgården har även huset redan fått sig en rejäl renoveringsomgång. För Mattias och hans sambo är nog bland det mest strukturerade som går i ett par skor. Här lämnas inte mycket åt slumpen. Alla fönster – 60 stycken – fick renoveras. Vissa var på väg att ramla ut ur sina ramar. Hela köket revs ut och platsbyggdes nytt.

– Det gjorde ont, för förra ägaren hade satt in ett helt nytt Binovakök, som hade suttit som en smäck i många andra sammanhang, men som vi upplevde som helt fel för huset.

Och högst upp i ett icke-isolerat vindsutrymme, en liten box på taket, inredde paret ett master bedroom.

– Där uppe finns ett lugn och en speciell känsla, antagligen hade den ursprungliga byggherren planer där som aldrig omsattes, säger Mattias. Vi satte in ett badrum och förvaring, för att man inte ska behöva gå ner igen när man väl har dragit sig tillbaka dit.

Ståtligt. Inramat av två gigantiska tujor och med en mycket tidsenlig funkisingång.

I vardagsrummet syns två av Mattias tidiga lampor för Design house Stockholm på sideboarden. Konst av Kai Svavelsberg.

Gömma för Klong är en väldigt typisk Mattias-produkt. Självförklarande, tydlig och som gjord för den ordningsamme.

Huset är frapperande välstädat, inget ovanligt när inredningstidningen kommer, men man märker att det här inte finns minsta tillstymmelse till oordning ens i de väl dolda förvaringsutrymmena.

Mattias tillstår att både han och Anna är ordningsamma, men att han är den som är alldeles speciellt ordningsam.

– Nu när jag bor i ett äldre hus får ju jag kämpa med min avsmak för att saker och ting förgås, blir gamla och patineras. Det här är hård träning för mig.

Men gillar han inte patina? Svaret kommer snabbt.

– Nej, egentligen inte alls. Jag gör inte det. Men det är klart att det finns ju material som patinerar väl, och då får man hålla sig till dessa. Som det ekbetsade golvet i köket. Och där har vi en Bolonmatta, den är bara att kasta ut och spola av med trädgårdsslangen om den blir grisig.

Kontorets idylliska uteplats med bänk och bord från Fermob.

Tecknarstugan ligger där det ursprungligen fanns ett garage. Nu flödar ljuset från två håll genom krea­ti­vitetens boning.

Barstolen är arvegods, porslinet är prototyper. Väggen har fått en rå betongputs.

Trappan upp till första våningen har fått behålla sin patina.

Huset charmade inte bara med sitt höga läge, ”som att stå på en kommandobrygga på en båt”, utan även med möjligheten att inreda ett kontor.

I det ursprungliga garaget ”med en helt omöjlig nedfart à la Essingen, så brant att man bara kör ner bilen en gång och sedan får engagera hela grannskapet för att putta upp den igen”, slogs det ut ett antal väggar, det byggdes ny ingång och dessutom en trekantig tillbyggnad. Kontoret bjuder nu också på en vy bort mot Örnsberg och två utgångar mot var sin del av trädgården.

– När jag går till jobbet, då är jag på jobbet. Jag klär på mig, här är det inte pyjamasläge, och sedan är jag på kontoret, jag springer inte emellan.

Det stora kontoret är det ”som danskarna kallar teckningsstuga”, här vill Mattias, som är väldigt händig, inte sprätta runt med frigolit eller såga i trä. Det gör han nu i den nya tillbyggnaden som tillsammans med tecknar­stugan avgränsar en egen liten gruslagd gård, där kunder kan ta en kopp kaffe. Verkstaden väntar på ett sedumtak som genom det terrasserade läget kommer att bli en del av utsikten som möter besökaren.

Två gånger en horisont. Mellanbalkongen med utsikt över Mälaren, och Mattias matta Horizons för Asplund.

Sakral stämning i ”boxen” på taket, som blivit master bedroom. Fönstren fick en extra glasskiva för att höja temperaturen från vinterns 13 grader till lite mer behagliga nivåer.

Det försvunna paradiset. Här tog trädgården förut stopp, och djungelns lag rådde. Men Anna och Mattias har nu erövrat nästan hela den igenvuxna tomten. Murgrönan blommar, vilket bara mycket gamla murgröneplantor gör.

Att Mattias inte lämnar saker och ting åt slumpen blir väldigt tydligt i hans sätt att berätta om de olika stegen i husets renovering. Det strukturerade tänkandet genomsyrar också hans formgivning. När han debuterade med puffen Carry on i Greenhouse på Stockholms möbel­mässa för några år sedan stod den väldigt tydligt ut i hela hallen som en av de mest färdigtänkta produkterna.

– För mig är tydlighet otroligt viktigt när jag formger. En produkt är som en lök, med olika lager. Konceptet är det viktigaste och det man konsumerar först, lökens yttersta lager. Produktens livslängd ges av de inre lagren, som en betonad materialitet och en reducerad form. Men egentligen är jag rätt så ointresserad av ren minimalism. Jag vill ha några fler ingredienser i såsen, för en ren men komplex smak.

– Puffen är som en karaktär som möter en redan på morgonen när man kommer nerför trappan, menar Mattias. En sådan produkt har ju en ganska stark utsaga: Här prioriterar vi interaktion och en kreativ arbetsplats.

När han ritade puffen hade han företaget Offecct och deras sortiment i huvudet. Och mycket riktigt, när han väl stod där på mässan kom först deras gästdesigner Khodi Feiz förbi med Eero Koivisto, sedan tog det bara tjugo minuter och de hade dragit dit Offeccts utvecklingschef Anders Englund. Sedan puffen har han ritat en mängd andra produkter.

Nu senast ut är mattan Horizons för Asplund, som vi tidigare skrivit om i Residence (nummer 9/2015). Än nyare är Gömma, ett slags avancerad tratt för Klong.

– En gömma för allt det där som samlas på byråerna, nycklar, hårnålar och sådant, säger Mattias och ler lite urskuldande. Ja, du vet, jag har ju väldigt svårt för sådant.

Läs mer:

Att husköp styrs av känslor vet väl alla. Men att man kan bli så upp över öronen förälskad under sin sommarstugejakt att man inte bara köper en ”stuga” på fel ställe, utan blir med både företag och tretton anställda på kuppen, må höra till ovanligheterna. Men så gick det till när Bengt och Mette Rode Sundström, paret bakom det danska auktionshuset Lauritz.com, blev med vingård i Provence. En regnig julidag i Köpenhamn satt de och bläddrade i Financial Times bostadsbilaga, såg en fantastisk byggnad med pampig allé och nog med kvadrat (21 sovplatser, 14 badrum) att husera både familj och vänner, och bestämde sig för att åka ner och kika på det. Trots att huset – eller snarare gården – låg i Provence.

– Vi skulle ju absolut inte köpa sommarhus i Provence, som alla andra , kommenterar Bengt när vi slår oss ner i skuggan av de väldiga platanträden vid poolen på husets stenlagda baksida.

Huvudbyggnaden uppfördes 1790. Under 1960-talet gjordes en stor ombyggnad som ritades av en mexikansk arkitekt, vilket gör att huset inte ser särskilt provensalskt ut. Vilket också var en del av charmen.

– Vi var sålda redan innan vi steg in i huset berättar Bengt. När vi senare förstod att det var en fungerande vingård kom det som en chock.

Meningsutbytet innan köpet torde gå till mäklarhistorien.

– Jaha, ni gör alltså vin här

– Ja, cirka 200 000 flaskor per år.

– Själva?

– Nej, vi har tretton anställda …

– Det var då vi insåg att vi var på väg att köpa ett helt företag, berättar Bengt.

– Men då var det för sent att backa. De la sitt bud direkt. Lite senare fick de veta att både Brad Pitt och Julio Iglesias varit intressenter på huset. Brad Pitt och Angelina Jolie köpte så småningom en större vingård lite längre bort, medan Julio inte riktigt kunde ge upp och försökte köpa Chateau Vignelaure från dem i efterhand.

Ljuset över vinrankorna på gården Château Vignelaure är magiskt. Gården ligger nordost om Aix-en-Provence på 350–480 meters höjd vilket ger ett perfekt mikroklimat för druvorna cabernet sauvignon, syrah och grenache.

I dag anses Château Vignelaure vara en av de finaste vinproducenterna i södra Frankrike. Den äldsta delen av huset byggdes 1790, och intill huvudbyggnaden finns en rad bostäder som bland annat lånas ut till kreatörer.

Det är lätt att se varför. Från flygplatsen i Nice tar resan till Vignelaure bara två timmar med bil. Gården ligger nordost om Aix-en-Provence på 400 meters höjd, vilket ger ett perfekt mikroklimat för druvor som cabernet sauvignon, grenache och syrah som odlas på de enorma vinfälten runtom. Ligger man i poolen på baksidan har man en magnifik utsikt över trädgården. På andra sidan gården sker själva vinproduktionen, med jäsning i rostfria tankar och lagring av de röda vinerna på franska ekfat. I vinkällaren finns en samling modern konst som initierats av den tidigare ägaren Georges Brunet med verk av bland andra Mirò och Hartung samt några originalfotografier av Henri Cartier-Bresson.

Bengt Sundström startade Lauritz i Köpenhamn 1999. Mette började arbeta där 2001, så småningom utvecklades arbetsrelationen till kärlek.

Sammanlagt finns 21 sov­platser och 14 toaletter på gården, för­delade på huvudbyggnad samt en rad personalbostäder. Mer­parten av inredningen kommer från Lauritz. Intill sovrummet hänger en målning av den unga danska konstnären Miss Take.

Mette beskriver deras stil som »maximalistisk«, hon älskar att blanda fritt i stil och epok, med stark konst på väggarna. Det övre vardags­rummet är inrett med soffor av Antonello Mosca för Giorgetti, skinnmöbler, Walter Knoll. Mattor av Missoni och The rug company. På väggen verk av Eske Kath till höger, till vänster målning av Jørgen Nash.

Sedan köpet av Vingelaure för sju år sedan har Bengt och Mette  inte bara lärt sig ett och annat om vintillverkning, de har också arbetat aktivt för att nå ut med sina viner till några av Frankrikes absoluta topp­krogar och optimerat produktionen genom att bland annat nyplantera vita druvor. På Systembolaget i Sverige ingår tre årgångar av deras slottsvin samt rosévinet från Vignelaure i beställningssortimentet. För några år sedan utnämndes deras rosé till ”årets bästa” av tidningen Världens Viner. Det har såklart hjälpt vinförsäljningen. Men i slutänden handlar det om allt idogt arbete tillsammans med Philippe Bru, oenolog och direktör på Vignelaure, och den svenske vinmakaren Sigvard Johnson som arbetat på gården sedan 2002.

– Det tar ett par år innan man vet om man är på rätt spår med ett vin, säger Mette.

Bengt Sundström kommer ursprungligen från förorten Segeltorp i Stockholm och hade arbetat på auktionshuset Bruun Rasmussen i Köpenhamn innan han köpte det redan existerande Lauritz Christensen auktioner för 15 år sedan. Han konverterade det till Lauritz.com, det första auktionshuset i världen som gick över till internetauktioner. Målet var att tvätta bort ”snobbstämpeln” och göra Lauritz tillgänglig ”på alla marknader som Ikea finns på”. Han hade länge känt att nätauktioner var vägen att gå, men få hade delat hans entusiasm. Bengt är dock inte typen som ger sig, han är känd för att snabbt verkställa sina idéer – på Lauritz egen hemsida beskrivs han som ”en krävande arbetsgivare som tycker om att ha rätt”.

Sedan starten har Lauritz omsättning stigit radikalt, från 24 miljoner kronor till 867 miljoner kronor förra året, och nu finns 20 filia­ler i Sverige, Danmark, Belgien och Tyskland. Under vintern har en serie i tio delar om auktionshuset visats på dansk tv, som följt Bengt och Mettes okonventionella och spännande samarbeten med konstnärer och kulturevenemang, men också köparna, säljarna och prylarnas historia.

– Det går fortfarande att fynda«, slår Mette fast. Och nästan allt går att sälja.

Samtalet kryddas med historier om alla människor som passerar revy på ett auktionshus. Som mannen från Österrike som kom resande med ett möblemang helt gjort av horn, som inget auktionshus velat ta sig an. Det gick för 77 000 kronor. Eller barnbarnet som räddade den gamla fåtöljen som morföräldrarna kastat ut på gatan åt sopgubbarna: det var en ovanlig Wegner, som klubbades för 120 000 kronor på auktion.

Ett litet vardagsrum intill det stora lantköket. Konst på väggen av Katrine Ærtebjerg. Soffan är en Bretz chaise longue, inköpt på Lauritz, samt sittpuffar från Mitab, som såldes på auktion i samband med ett samarbete med Svensk form.

Mettes älsklingsstol är denna bokfåtölj av svenska Maria Westerberg.

Intresset för konst – de har sammanlagt 350 verk, i biblioteket hänger deras första Damien Hirst – och design, högt som lågt, syns tydligt i varje rum på vingården. Möblerna har successivt bytts ut mot deras egna, inget är köpt för att matcha det andra, utan av ren kärlek till tinget.

– Det är fantastiskt att kunna jobba professionellt med sin personliga passion för konst och formgivning, säger Mette.

Trots att arbete och hobby lätt flyter samman är Bengt och Mette bra på att värna om sin fritid. Innan de var ett par gav han henne (hon var redan vd för Lauritz) en order: ring inte mig efter arbetstid. Inte ens om hela bygget brinner ner. ”Ta hand om det i stället.”

En lördag gick larmet, Lauritz kontor hade blivit rånat på en halv miljon, och Mette ringde honom trots allt.

– Och jag sa, vad kan jag göra åt detta? Ingenting, mer än att oroa mig och få min helg förstörd«, berättar Bengt.

Men Vignelaure kommer att bestå. Här kombinerar de jobb och fritid med besök från vänner, familj och med jämna mellanrum även konstnärer och andra kreatörer, som bjuds in att bo i en av de intilliggande byggnaderna. Bland annat bodde författaren Hanne-Vibeke Holst på Vignelaure när hon läste korrektur på sin bok Drottningoffret.

– Vi reser hit så ofta vi kan, vi är ett ganska stort ressällskap, med barn, assi­stent, barnflicka och hunden Björk. När vi åker till Vignelaure gör vi det med hela klanen, säger Mette.

Den förre ägaren flyttade till Perth och lämnade mycket av sin in­redning, som paret sedan undan för undan bytt ut med auktionsfynd.

I matsalen står ett fem meter långt bord för middagar med många gäster. Stolar, Eames, på väggen ett verk av Kathrine Ærtebjerg. Pendeln RGB av Fredrik Mattson för Zero.

Lauritz har gjort sig ett namn inte minst för sina oväntade samarbeten med konstnärer och designer. I taket hänger lampa av Kilo design. På väggen målning Jacob on the horse av artisten John Kørner.

Den danske sångaren Poul Krebs blev så tagen av stämningen på vingården att han skrev låten Spirit of Vignelaure om platsen efter ett besök.

Efter 80 år av framgång stötte Dux, som är mest kända för att tillverka kvalitetsängar, på patrull. Det ledde till att Dux för två år sedan valde att ge designklassiker som Jetson, Pernilla 69 och Ritzy-soffan nytt ljus. Ett val som med en snabb titt i backspegeln blev företagets räddning.

I dag har företaget landat i det gedigna arbetet som åter gett Dux framgång och mod att fortsätta utveckla företaget.

– Det vi har kämpat för har nu lönat sig. Vi har inte velat tumma på kvalité och till slut vänder det, det är väldigt bejakande, säger Charlotte Ljung, VD för Dux industrier, och en del av fjärde generationen Ljung, ättlingar till grundaren farfarsfar Efraim Ljung som startade företaget 1926.

Som en del av satsningen lanserar Dux en ny sängkollektion i hela världen efter årsskiftet.

– För oss handlar det om att utsidan nu ska ge insidan ytterligare rättvisa. Vi är nitiska och styr hela vår värdekedja efter kvalité. Vi gör till och med maskinerna själva tillverkar den patenterade Dux-spiralen, det skapar unika sängar som en storskalig massproduktion inte tillåter, säger Charlotte.

Som ett tecken på kvalité har Dux avsiktligt valt att endast lansera fem modeller i kollektionen. Med ledorden gediget och hållbart kan Charlotte med glädje konstatera att en verksamhet som lutar sig tillbaka på sin värdegrund och står på fler ben tydligt visar att även den tuffaste situation går att vända.

Huruvida den nya sängkollektionen kommer göra Duxs möbelklassiker sällskap återstår att se. Till dess, håll tillgodo med Charlottes fem favoriter som fortfarande tar världen med storm.

1. Jetson, design Bruno Mathsson, producerades första gången 1966.
– Jetson är en riktig klassiker och det syns inte minst genom att den nästan är slutsåld fram till sommaren 2016.

2. Karin, design Bruno Mathsson, formgavs 1969
– Karin är en av Brunos första stoppmöbler som han gjorde för Dux. Min farfar och Bruno hade ett nära samarbete där de tillsammans ritade, stoppade och tog fram Brunos första stoppmöbel.

3. SuperSpider Classic, design Dux, producerades första gången 1987.
– Ett par år efter lanseringen fick SuperSpider Classic pris vid den stora möbelmässan i Köln, Tyskland och därmed blev SuperSpider Classic världskänd.

4. Spider Chair, design Dux, modern klassiker från 1982.
– Består av det unika Pascalsystemet med riktiga superspiraler som skapar unik sittkomfort.

5. Pernilla 69, design Dux, ursprungsdesign Bruno Mathsson från 1944.
– Bruno Mathsson ritade Pernilla första gången 1944. Stolen är ett resultat av hela hans grundfilosof: sittandes konst – i en enda möbel.

Läs mer: 
Framgångsföretaget gjorde comeback – med hjälp av designklassiker

Varje fredag listar Residences chefredaktör Hanna Nova Beatrice de viktigaste nyheterna och lanseringarna inom inredning och arkitektur. Mycket nöje!

1. Spännande boklansering
Nästa vecka lanseras Jesper Walderstens helt fantastiska åttonde bok, Poem, med 63 dikter balanserade med illustrationer. Walderstens poetiska penna ramar in och fångar det allmänmänskliga med en underfundig träffsäkerhet i ord och bild. I samband med boksläppet ställer Waldersten ut ett 20-tal nya originalverk på Svenskt Tenn. Utställningen pågår 19 nov-20 dec.

2. Exklusivt doftsamarbete
Mode möter doft i Hopes och Agonist Parfums nya samarbete, som lanseras nu på torsdag. Tillsammans har de tagit fram en parfym och tre doftljus med namn som Hope for diversity, Hope for freedom och Hope for courage.

Foto: Joakim Johansson

3. Höstens snyggaste styling
Mest spridda hemmet till salu just nu. Vår bloggare Josefin Håågs vackra styling för mäklaren Fantastic Frank fick många att vilja ta in hösten i hemmet.

Foto: Liffner Lingsell

4. Hemma hos Fantastic Franks grundare
Och apropå Fantastic Frank: hur bor en av grundarna till mäklarfirman? Vårt bloggteam Liffner Lingsell hälsade på hos Tomas Backman, resultatet hittar ni här. Kul med en annan typ av inredningsbilder, med en stor portion humor och realism.

Restaurang Fedtegreven

Foto: Till vänster: @kraakvikdorazio till höger: @_foodstories_

5. Frama lanserar nytt
Förra veckan var delar av Residence team i Köpenhamn för att göra några jobb till tidningen. Vi hann även med en kväll hemma hos Niels som är en av grundarna av Frama. I dagarna har restaurang Fedtegreven, som de gjort inredningen till, precis slagit upp portarna i Köpenhamn. De lanserar även sin framgångsrika pall Adam i vitt och skinn idag, och om några månader kommer deras första kokbok med instagrammarna @foodstories.

6. Svenskt Tenn lanserar bricka
Den fantastiskt vackra brickan Magreas är formgiven av Karin Wallenbeck och John Astbury och finns i butik från och med nästa vecka.

Stupet Refugium, Omberg (t.v) Creek House, sydvästra Skåne (t.h). Foto: Åke E:son Lindman


Härbret, Arboga (t.v), foto: Mikael Olsson. Hamra, Gotland (t.h), foto: Elisabeth Toll.

7. Arkitektur i fokus
Sveriges arkitekter har instiftat ett nytt villa-pris som de delar ut till ”storartad arkitektur i det lilla formatet.” Bland de nominerade finns Creek house av Tham Videgård, huset Hamra på Gotland av Dinell Johansson, Stupet Refugium av Petra Gipp och Härbret av General architecture. På torsdag äger prisceremonin rum och jag har fått äran att dela ut priset för Guldstolen samma kväll.

8. Grandpa lanserar eget varumärke
I dagarna lanserade även Grandpa sitt eget varumärke Low Key, med fina lågmälda produkter som skärbrädor, iPad-fodral i Tärnsjöläder, posters och ekologiska doftljus. Läs mer här.

9. Helgläsningen är räddad
Sist men inte minst en liten rekommendation: magasinet Dirty furniture, som handlar om en möbels liv när den lämnat butiken och landat i ett hem. Det kommer bara göras sex nummer totalt av denna publikation, och varje nummer handlar om en specifik möbel. Nummer två som kom ut i dagarna fokuserar på bordet. Kul helgläsning!

Läs även:
Hanna listar: nyheter v. 44
Hanna listar: nyheter v. 45
Hemma hos Residences chefredaktör Hanna Nova Beatrice.

Just nu råder det en stark trätrend inom inredning och arkitektur. Det gör att det här arkitektritade huset bara kan sammanfattas på ett sätt: rätt, rätt, rätt! Det 93 kvadratmeter stora huset byggdes 2013 och är ritat av arkitekten Max Holst. Låter det lockande? Nu kan det bli ditt för ungefär 5 miljoner kronor.

Förutom träfasaden, som är svartmålad, är huset medvetet helt klätt i trä från golv till tak. Huset är byggt på en avskild naturtomt där närmsta granne är skog, vatten och natur som på ett vackert sätt genomsyrar interiören.

Här kan du se hela annonsen från Wrede Fastighetsmäkleri och ta del av alla bilder.

Det japanbaserade företaget Muji har tagit fasta på temat och trenden: compact living. Inför designveckan i Tokyo inledde Muji därför ett samarbete med tre välkända designers, Naoto Fukasawa, Jasper Morrison och Konstantin Grcic. Var och en skapade varsitt hus på temat. Projektet heter Muji Hut och de små husen har gemensamt att de är stilrena, praktiska och byggda på få kvadrat. De visades upp på designveckan i Tokyo i oktober. De små husen levereras i färdiga konsoller och kommer troligen att börja säljas i Japan under 2016.

Konstantin Grcic har aluminium på utsidan och plywood på insidan i sin Aluminum Hut.

1. Aluminium och plywood i fokus.
– Mitt Muji-hus är litet nog att hålla sig inom ramen för konstruktioner som inte behöver bygglov i Japan (3×3.3 x 4,5 m). Väggarna har en isolerande kärna av skum som finns mellan lager av aluminium på utsidan och plywood på insidan. Panelerna både isolerar och ger struktur. Då det är en fast och självförsörjande struktur kan det placeras i vilken terräng och miljö som helst. Ett fritt utrymme i sin enklaste form som kan göras personligt och som passar för många olika ändamål. En lösning för vem som helst som har en önskan om ett litet ställe på landet, säger Konstantin Grcic.

Jasper Morrison har skapat ett hus med väggar klädda i kork – Cork Hut.

2. Kork i miniformat.
– När jag tänker på att åka ut på landet över helgen, tänker jag mig ett litet hus med allt som behövs för en kort vistelse: en plats att laga mat, en plats att äta, en plats att tvätta sig och en plats att sova. Så börjar jag tänka på att hitta den rätta tomten, inte för långt från en Onsen (het källa), kanske nära havet med en trevlig liten stad i närheten. Ofta försvinner drömmen när jag börjar tänka på hur komplext det är att bygga ett nytt hus men med det här projektet insåg att jag att jag hade chansen att rita ett sådant hus som en produkt snarare än som en engångsföreteelse. Svårigheterna kunde övervinnas inte bara en gång i en situation utan som en lösning för vem som helst som har samma önskan om en liten plats på landet, säger Jasper Morrison.

Wooden hut. I Naoto Fukasawas hus är huvudmaterialet mörkt trä.

3. Mörkt trä.
– Det finns en särskild charm med ordet ’hydda’. Inte ett semesterhus men inte heller så enkelt som att åka på campingtur. Om det finns en liten hydda, finns det en känsla av att man kan bege sig ut i naturen när som helst. Jag tänkte att bo blygsamt i en liten struktur är ett Muji-sätt att leva, säger Naoto Fukasawa.

Belysningsföretaget Wästberg och möbelproducenten Massproductions står båda för högkvalitativa produkter med hög internationell klass. Nu öppnar de ett showroom tillsammans i Hammarby sjöstad. Inredningsarkitekturen är designad av arkitekterna Guise och byggnaden showroomet är placerat i är ritat av Johannes Norlander.

De råa betongväggarna har på ett snyggt sätt bevarats…

…och lyfter på ett snyggt sätt fram kontraster och de väl valda inredningsdetaljerna.

Även taken har bevarats på ett vackert sätt och samspelar fint med den stora bokhyllan i lokalen.

Stora fönster tar tillvara på det naturliga ljuset på ett vackert sätt.

Få väl valda färger har plockats upp i inredningen.

Foto: Via Dezeen

Från rokoko och stuckatur i guld till futuristisk minimalism och överväldigande symmetri, de här biblioteken ger oss verkligen lust att låna böcker igen.

1. Admonts klosterbibliotek, Österrike 

Bild via: commons.wikimedia.org

2. Biblioteca Joanina, Coimbras universitet, Portugal

Bild via: www.telegraph.co.uk/

3. Österrikes nationalbibliotek, Wien 

Bild via: www.onb.ac.at

4. Library of Congress, Washington DC, USA

Bild via: www.abcgaragerepair.com

5. Sárospataks universitetsbibliotek, Ungern

Bild via: www.diazmag.com

6. Kinas nationalbibliotek

Bild via: travel.nationalgeographic.com

7. Klementinum-biblioteket i Prag, Tjeckien

Bild via: mustreads.nl

8. Venneslas bibliotek och kulturcenter, Norge

Bild via: www.helenhard.no

9. Lasis tekniska universitetsbibliotek, Rumänien

Bild via: www.diazmag.com

10. The Old Library of St John’s College, Cambridge

Bild via: en.wikipedia.org

11. St. Florians klosterbibliotek, Österrike

Bild via: grace-from-dogville.tumblr.com

12. Stuttgrads stadsbibliotek, Tyskland

Bild via: www.behance.net

13. The George Peabody Library, Baltimore, USA

Bild via: commons.wikimedia.org

14. Trinity College Library, Dublin, Irland

Bild via: imgur.com

15. The Beinecke Rare Book & Manuscript Library, New Haven, USA

Bild via: www.usnews.com

16. Walker Library, Minneapolis, USA

Bild via: www.andrewlmoore.com

Foto: Andrea Ferrari

Fantastiska inredarna och designerna bakom Dimore studio, som drivs av Emiliano Salci och Britt Moran, har sin bas i en stor våning i Milano. Under möbelveckan i Milano i april bjuder de alltid in allmänheten på utställning i lägenheten och visar sina senaste möbler och deras känsla för att skapa rum.

Nyligen inredde de Aesops butik i Milano och nu senast den vackra VIP-lägenheten i Palazzo Fendi i Rom. Här har Dimore studio fångat deras kärna och precis det som gjort studion till en av Europas mest hyllade: dova färger, finstämd balans med material och geometri. Lägenheten förmedlar, med Dimores trendigkänsliga hand, en fantastisk känsla för att kombinera olika epoker och stilar och indirekt skapa en tydlig identitet i ett rum.

Inspireras av den fantastiska lägenheten nedan! 

Träpriset tilldelas varje år den byggnad som på bästa sätt representerar god svensk arkitektur i trä och speglar och utvecklar den tid vi lever i. I år vann Råå förskola, ritat av Dorte Mandrup arkitekter, i Helsingborg med motiveringen:

”Råå förskola är ett gott exempel på hög ambitionsnivå från byggherre och arkitekt såväl i fråga om att forma en inspirerande miljö och skala på barnens villkor, tolka platsens förutsättningar och utnyttja träets möjligheter till lekfulla och nyskapande former och uttryck. Juryn värdesätter särskilt att denna höga ambitionsnivå tillämpats i en kommunal byggnad ägnad för barn. Det är en kategori byggnader som inte alltid ägnas störst omsorg och ambition. Byggnadens volym formar de inre rummen till nya världar att upptäcka och ger utblickar mot hav och land samtidigt som den yttre gestalten formar sig till landskap och ett alldeles eget och kongenialt tillägg till den existerande bebyggelsen i fiskeläget. Materialhanteringen och detaljeringen är noggrant genomförd och bjuder på en ny väg att utforma klimatskyddet liksom en rikt formad interiör som svarar mot funktionella behov och inbjuder till beröring och upplevelser. Råå förskola bidrar på ett övertygande sätt till att lyfta betydelsen av rum för barn och unga.”

Träprisjuryn bestod av Anders Svensson, arkitekt, Karolina Keyzer, arkitekt, Carmen Izquierdo, arkitekt, Rahel Belatchew Lerdell, arkitekt och Tomas Alsmarker, civilingenjör. De hade ett digert arbete att utse en vinnare bland de 139 inskickade förslagen. Av de tio nominerade utsåg slutligen en enig jury vinnaren Råå förskola.

– Jag tycker man ska vara extremt stolt över att vinna Träpriset för det är mycket hård konkurrens, det är högt ställda krav och det är bara var fjärde år, säger Anders Svensson juryordförande Träpriset 2016.

Huvudarkitekt för Karlatornet är det välrenommerade internationella kontoret Skidmore, Owings & Merrill (SOM). De har ritat några av de högsta byggnaderna i världen, bland annat Burj Khalifa i Dubai.

För insidan av Nordens byggnad har svenska arkitektkontor kontaktas. Anderas Martin-Löf som blev utnämnd till Årets arkitekt 2014, har fått i uppdrag att ta fram koncept och design för lägenheterna i Karlatornets övre våningar – allt från planlösningar till materialval. Planlösningarna för resterande bostadsvåningar i huset ritas av KUB Arkitekter i Göteborg. 

Karlatornet blir Göteborgs första riktiga skyskrapa och Nordens högsta byggnad med sina 266 meter. Tornet är en del av Karlastaden – en modern och förtätad stadskärna bestående av 10 kvarter med service, handel, kontor och bostäder.

Ta del av bilder på det kommande projektet nedan!

Karlatornet, Göteborg.

Utsikt från balkong.

Betong i förort. Villa Delin i Djursholm byggdes 1966–70, en brutalistisk variant av de äldre villornas individualism.

Fönstret har stått öppet sedan i våras. En av Stockholms snyggaste villor är till salu, men priset skär djupt i kaffekassan: 29 miljoner. Aj. Vi får hoppas att den som köper och flyttar in visar vördnad för ett av landets få högklassiga privata betonghus. Villan är ritad av Léonie Geisendorf och färdigställdes 1970.

Huset döptes till Villa Delin efter den unga läkarfamilj som beställde det fyra år tidigare. Man önskade sig en ”skulptur i betong, placerad i nära förhållande till en praktfull ask”. Byggrätt och ekonomi medgav bara 200 kvadrat i två våningar, men familjen fick ett mästerverk med både bostad och läkarmottagning.

– Huset passade familjen som hand i handske. Det är inte ofta man får tillfälle att rita sådana hus, sa Geisendorf själv.

Funkis för en barnfamilj. Dubbel takhöjd i vardagsrummet. Materialen skulle vara »naturliga och ej påkostade«.

Visst kan man stoppa det härligt slitna och lite rostiga bygget i det historiska facket brutalism. Hundratals ton betong har hällts i det bunkerlika huset, men det upplevs ändå som lätt och transparent. Det är denna dubbel­het som är Villa Delins bravurnummer, dess personlighet. Fönstren tycks lyfta den grova betongen, som om glaset ensamt höll den väldiga tyngden kvar ovan jordytan. I grannskapet kallas kåken kort och gott för ”betongvillan”. Den är byggd för umgänge och familjeliv, med barn som skulle springa ut och in i de sju rummen. Robusta material, svart linoleum på alla golv. Öppen spis och dubbel takrymd i vardags­rummet. Grönska och träd runt om – den stora asken har överlevt. I väster finns sjöutsikten, och solnedgångarna fyller betonglådan med flytande ljus. Villan har alltid legat där på parad vid Strandvägen 43. Var man i krokarna brukade man ta en sväng förbi, spana och längta. Men vem är hon som ritade härligheten?

Arkitekten Léonie Geisendorf var en särling i svensk arkitektur. Hon arbetade i Sverige från 1938 till 2009 och lyfts fram som en av de arkitekter här som varit medarbetare till Le Corbusier, modernismens portalfigur. Redan som barn ville hon bli arkitekt.

– Jag vill rita hus, stora, stiliga, starka, stolta, vackra hus, skrev hon och läste till arkitekt i Zürich. Efter skolan fick hon anställning – oavlönad, såklart – som en av många adepter på ”Curbus” kontor i Paris.

Det tunga mot det lätta. Förråd las i uthus. Le Corbusier spökar i färgsättningen.

Hon har berättat roligt om den ofta irriterade, orerande, muttrande stjärnan, som gled in vid halv två på dagarna och kollade vad de anställda hade hunnit rita. Kontoret hade inga stora uppdrag vid den tiden och Le Corbusier försörjde sig på sin konst och sina böcker, som han ansåg att han borde få Nobelpriset för. Geisendorf laddades ändå med Le Corbusiers idévärld om funktionell, förnuftig arkitektur för framtiden.

När pengarna sinade sökte hon sig – i sin Bugatti – till Sverige, vars arkitektur på den tiden hade internationellt rykte. Hon arbetade på olika arkitektkontor och startade så småningom eget kontor med sin man Charles-Edouard Geisendorf. Geisendorf, av vännerna kallad ”Lola” och beskriven i Dagens Nyheter som ”ett litet intelligent och konstnärligt energiknippe” med ”latinsk logik och precision”, rörde sig ledigt i den mansdominerade arkitektvärlden, men var antagligen för radikal och direkt för den svenska bostadspolitikens spel. Hon ritade massor, men fick inte bygga mycket. Radhusområdet på Riksrådsvägen i Bagarmossen var en av hennes få pärlor, en trivsam labyrint av 114 hus på en tallbevuxen höjd. Geisendorfs yrkesliv var annars fyllt av ombyggnader, förslag, tävlingar, undervisning på KTH, arbete med stadsplaner över Stockholms city, Södra stationsområdet och en ny stad, Hansta, som inte blev av.

En byggnad har dock placerat henne stadigt i den svenska arkitekturhistorien: S:t Görans gymnasium, färdigställt 1960. Den dramatiska byggnaden är som en hyllning till läromästaren Le Corbusier, som om Geisendorf ville plantera hans läror i Stockholm och ge staden internationell stil. Skolan stängdes på 00-talet och stod som ett modernistiskt spöke, valt av lokala medborgare till ”Kungsholmens fulaste hus”. Nu har Svenska bostäder köpt den k-märkta mastodonten och bygger om den till studentbostäder. Geisendorf själv önskar att den vackra samlingssal som ritades, men aldrig uppfördes, ska bli verklighet.

Genomskinligt bland stammarna. Trädgården är ritad av Ulf Nordfjell.

I december stod det klart att stjärnmäklaren Niklas Berntzon, via Eklund Stockholm New York, sålde den rekorddyra lägenheten i centrala Stockholm. Prislappen för den 418 kvadratmeter stora penthousevåningen hamnade på 104,5 miljoner kronor, eller 250 000 kronor per kvadratmeter. Det är rekord i Sverige både när det kommer till priset för en enskild lägenhet och kvadratmeterpris.

Lägenheten är en del av det nyproducerade Continental Apartments och köptes av entreprenören Filip Tysander, som 2011 grundade klockmärket Daniel Wellington. Totalt har 10 av 19 lägenheter sålts i lägenhetsprojektet som är det första i sitt slag med full hotellservice dygnet runt, tillgång till bilparkering, städning, gym och andra bekvämligheter.

Andreas Martin-Löf är ansvarig inredningsarkitekt för samtliga lägenheter och danska 3XN för huset. Ett välgenomtänkt val då Eklund Stockholm New York arbetar mycket med nyproduktion och tidigt är med i projekten för att säkerställa kvalitén och sälja helhetslösningar.

En av de andra lägenheterna som nyligen sålts är en tvårummare på 56 kvadratmeter för 11 miljoner kronor. Det är inte i närheten av rekordlägenheten men är omräknat i pris per kvadratmeter fortfarande hisnande 196 000 kronor/kvadratmeter.

Ta del av bilderna på den välstylade lägenheten av Maria Kangärde som nyligen sålts av ESNY nedan!

Det är något visst med ett operahus. Deras prakt är en hyllning till både arkitektur och kultur, och för många besökare är de en lika stor del av helhetsupplevelsen som verken som uppförs på deras scener. Men väldigt få av oss har stått där på scenen och blickat ut över de tomma stolarna och mäktiga valven.

Det är ur det perspektivet som den fotografen David Leventi tar sina bilder som han samlat i fotoboken Opera. Med analoga Arca-Swiss-kameror har han lyckats fånga varenda liten detalj i de arkitektoniska mästerverken, ögonblicket innan salongerna fylls.

– Som son till två arkitekter är det närmast en religiös upplevelse att kliva in i ett så pass storslagaet utrymme som ett operahus, säger David Leventi.

Och efter att ha sett de här bilderna är det bara att hålla med.

1. La Scala, Milano

2. Palais Garnier, Paris

3. Teatro di San Carlo, Neapel

4. The Metropolitan, New York

5. Bolsjojteatern, Moskva

6. Teatro Colón, Buenos Aires

7. Markgräfliches Opernhaus, Bayreuth

8. Stavovske Divadlo, Prag

9. Statni Opera, Prag

10. Kungliga Operan, Stockholm

11. Bayerische Staatsoper, Bayern

12. Teatro Comunale di Bologna, Bologna

13. Drottningholm Slottsteater, Stockholm

Samtliga operahus – och många fler – finns samlade i fotoboken Opera.

På David Leventis hemsida finns även hans bildserier över fängelser och palats.

Den omtalade arkitekturstilen brutalism började användas på 1950-talet som en beskrivning av Le Corbusiers sena arkitektur. Under åren har brutalismen hyllats i omgångar och senast av den prisbelönta fotografen Nicolas Grospierres.

Med nyfikna ögon på byggnader i brutalistisk stil har Grospierre spenderat de senaste 15 åren åt att dokumentera byggnader mellan 1920 och 1989 runt om i världen. Här finns allt från kända byggnader till enkla sjukhus.

Läs även: Han skapar brutalistiska byggnader i lego – och förstör dem 

Nyfikenheten resulterade i drygt 200 bilder och boken Modern Forms.

Efter att ha sett de här bilderna tittar vi, likt Grospierre, på byggnader på ett helt nytt sätt.

Residental Tower, Sankt Petersburg, Ryssland, 2007.

House of Soviets, Kaliningrad, Ryssland, 2011.

Balneological Hospital Water Tower, Druskininkai, Litauen, 2004

Space Museum and Heliport, International Fairgrounds, Tripoli, Libanon, 2010

Institute of Scientific Research and Development, Kiev, Ukraina, 2012

Lyndon B Johnson Presidential Library and Museum, Austin, Texas, USA, 2013

Yellow Housing Estate, Warsaws, Polen, 2005

Efter att den avskalade Lego Architectural Studio-boxarna kom för något år sedan har alltfler vuxna återupptäckt sin kärlek för Lego.

En av dem är tyske Arndt Schlaudraff, som ligger bakom Instagramkontot @lego_tonic.

This is the amazing Dockland building from Bothe Richter Teherani Architects located at the harbour in Hamburg. #docklandhamburg #botherichterteherani #lego #legoarchitecture #legoarchitecturestudio #modernarchitecture

A photo posted by Arndt Schlaudraff (@lego_tonic) on Feb 15, 2016 at 10:54am PST

Det började som ett sätt att samla minnesbilder på hans modeller för privat bruk. I dag har Arndt Schlaudraff runt 5 000 följare, efter att hans konto uppmärksammats av sajter som Dezeen och Opumo.

Läs även: 7 bilder på brutalistisk arkitektur som får oss att titta en extra gång

#barcelonapavillon #barcelona #ludwigmiesvanderrohe #miesvanderrohe #miesvanderrohepavilion #lego #legoarchitecture #legoarchitecturestudio #internationalstyle #bauhaus #moderne

A photo posted by Arndt Schlaudraff (@lego_tonic) on Jan 29, 2016 at 2:46pm PST

”Jag förväntade mig inte att någon annan skulle dela mitt intresse för arkitektur i Lego. Ärligt talat tycker jag fortfarande att det är rätt nördigt,” säger Arndt Aschlaudraff till Dezeen.com.

This is a Bauhaus-esque private residence rebuild from a post of @killer.designers THANKS for the inspiration! #legoarchitecture #lego #legoarchitecturestudio #bauhaus #brutalism #brutalarchitecture #architecture

A photo posted by Arndt Schlaudraff (@lego_tonic) on Feb 12, 2016 at 9:26am PST

Till en början byggda han ur sin egen fantasi, men efter ett besök på Bauhausuniversitetet i Dessau fastnade han för modernism och brutalism. De fyrkantiga byggnaderna var perfekta att återskapa i lego.

#Tatemodern by #herzogdemeuron and #milleniumbridge by #sirnormanfoster #legoarchitecture #legomuseums #legoarchitecturestudio #lego #architecture #london

A photo posted by Arndt Schlaudraff (@lego_tonic) on Mar 5, 2016 at 3:01am PST

”Jag får ofta frågan om jag vill sälja mina byggnader, eller åtminstone en ritning. Men det här är mest spontant byggda projekt, som jag fotograferar för dokumentation och sedan förstör.”

This is the Salk Institute in La Jolla/California. Build in 1963 from the amazing architect Louis Kahn. #legoarchitecture #lego #legoarchitecturestudio #architecture #brutalism #brutalarchitecture #louiskahn #salkinstitute

A photo posted by Arndt Schlaudraff (@lego_tonic) on Feb 10, 2016 at 12:22pm PST

”Först förstörde jag dem för att jag inte hade tillräckligt med bitar att bygga nytt. Nu känner jag mer att förstörelsen är en del i skapelseprocessen, att förstöra och återskapa.”

This is the Innovation Center UC in Santiago/Chile from this years pritzker prize winner Alejandro Aravena. Well deserved price winner. Congratulations! #alejandroaravena #innovationcenteruc #chile #architecture #brutalism #brutalarchitecture #legoarchitecture #legoarchitecturestudio #lego #pritzkerprize2016

A photo posted by Arndt Schlaudraff (@lego_tonic) on Jan 31, 2016 at 1:50am PST

”Jag gillar tanken på att byggnaderna har funnits en gång, men det enda beviset för det är ett foto. Kanske finns det någon arkeologisk tanke där.”

Glasshouse #lego #legoarchitecture #legoarchitecturestudio #architectue #glasshouse

A photo posted by Arndt Schlaudraff (@lego_tonic) on Feb 20, 2016 at 11:28am PST

The man behind the brick….

A photo posted by Arndt Schlaudraff (@lego_tonic) on Feb 2, 2016 at 7:54am PST

1. One & Only Reethi Rah, Maldiverna

Maldiverna är känt för sina fantastiska miljöer och den här infinitypoolen gör oss inte besvikna. Det när något speciellt med kritvit sant och turkosblått vatten…

Via: hotspotreport

2. Hanging Gardens, Bali

En infinitypool som bjuder på en otrolig utsikt över skog och grönska. Det vackra kaklet i poolen ger vattnet en grönare nyans som vackert matchar omgivningen.

Via: luxuryescapes

3. Grace Santorini, Grekland

Blått, blått, blått… Vi säger bara wow.

Via: hotels

4. Kapstaden, Sydafrika

Inte bara är huset en arkitekturdröm, poolen är lika stilren den. Med stora fönster och bred terass är detta hus en riktig pärla.

Via: idesignarch

5. Kata Rocks, Phuket

Tänk dig att njuta av solnedgången från den här platsen… Så vackert!

Via: Booking

6. Kandalama hotel, Sri Lanka

Det är en varm sommarkväll, vinden är stilla och vattnet är spegelblankt… Magiskt.

Via: Adam Brill

7. Hotel Caruso, Italien

Med den här utsikten finns det inte mycket att klaga på. Poolen är dessutom så pass lång att det går bra att motionssimma från ena kanten till den andra.

Via: chrischad

8. Camps bay, Kapstaden

Den här infinitypoolen går längs terassen och bjuder på en spektakulär vy över horisonten och landskapet.

Via: trends.soup

9. Alila Pool, Bali

Att simma på himlens spegel måste vara något likt detta.

Via: mcgraths

133 meter högt, med 250 bostäder, 40 våningar och helt gjort i korslaminerat trä. Så ser akitekten Anders Berenssons förslag på Stockholms nya skyskrapa ut.

Att bygga skyskrapor i trä kan tyckas konstigt, men det är fullt logiskt menar Anders Berensson.

– Korslaminerat lämpar sig väldigt bra för att bygga högt, i och med att det är lätt och starkt. Dessutom är det, konstigt nog, bra vid bränder. Stål viker sig när det blir varmt, och då faller allt, medan trä förkolnar men står kvar. Så det når sin fulla potential i skyskrapor.

Byggnaden, som fått namnet Trätoppen, är tänkt att stå ovanpå parkeringshuset Parkaden på Regeringsgatan 47 – mitt i city – vars sju våningar görs om till butiker och restauranger.

Precis som Parkaden, ritat av Hans Asplund på 60-talet, har Trätoppen siffror på fasaden som visar vilken våning du är på. Mönstret fyller även en annan funktion.

– Det svåra är att kyla en byggnad men inte att värma den. Det här mönstret löser det, samtidigt som det släpper in solen på vintern när solen ligger lågt, säger Anders Berensson.

Uppdraget att rita Trätoppen har han fått av Centerpartiet, som länge lobbat för fler skyskrapor och färre bilar i Stockholms innerstad. Om det blir verklighet eller inte återstår att se.

Detta är inte det första förslaget på höghus i trä. Tham & Videgård har tidigare föreslagit 20-våningshus i trä i Frihamnen, och liknande förslag diskuteras i Frankrike och Storbritannien.

Den stilrena trädkojan finns att se i Almaty, Kazakstan och är designad av arkitekten Aibek Almassov. Han säger själv att trädkojan inte är särskilt svår att bygga utan att det svåraste var att hitta investerare. Efter att de första investerarna ångrat sig klev ett företag som tillverkar glas- och solpaneler in och trädkojan är just nu på väg att byggas.

Ta en titt på bilderna nedan och hänförs av den unika byggnaden.

Med väggar i glas kan besökaren se naturen från alla håll.

Golvet är gjort av trä, väggarna i glas och en spiraltrappa går längs hela trädkojan.

”Huvudsyftet med detta projekt är att erbjuda ett alternativ till stadslivets puls”, säger Aibek Almassov. ”Vi ville kombinera funktionerna i modern industriell design och naturrikedomar och skönhet.”

Trädkojan ovanifrån är en vacker syn. Från översta våningen blickar man ut över resten av skogens trädtoppar.

Wow! Här skulle vi gärna tillbringa ett dygn för att slappna av.